Sov på min arm

Varit på turné. Åkt tåg jag och Alex. Först tittat på geges matcher i fredags i Örebro. Sen vidare till Ålsäter för lite sjöhäng och mys med mormor, morfar, moster, två av kusinerna och "morbror" Johan. Daniel var med sitt lag på cup i Västerås. Knutte i Hölö. Så utspridda minst sagt. Alex hänger med och är mest nöjd och glad. Det är roligt att vara med honom. Så som jag alltid tycker det är att vara och göra saker med Hampus. Jag har kul. 
 
Men första natten i sjöstugan bearbetades allt efter tågresor och fotbollsmatcher. Många pratar och gullar. Kul men många intryck. Mycket nytt. Många nya. Vi har bara känt varandra i åtta veckor....Drömmar och gråt i sömnen. Vi somnade ordentligt först vid 03:30. 
 
Heja familjen Gitliz Thell återförenades söndag eftermiddag vid sjön efter avslutade cuper. Alex fick ihop det igen. Det är vi. Allihop. Vi stannade kvar en natt till för bad, kortspel och grillad lax. Och kubb. Och lek med roliga kusin Samuel.
 
På väg hem i bilen lyssnar vi på Spotifys topp 50 i Sverige. Hampus är DJ. Jag är nöjd. Svårt för Alex att sova men han också nöjd. Dansar istället för att sova i bilstolen. Yeeh Tiësto! Jag tar över och sätter på Sov på min arm med gamla superidolen Carola. HON är faktiskt en av dem som fick mig att börja tänka adoption på allvar. Larvigt? Carola? Det är sant så inte larvigt. Fick mig att se en annan väg till ett till barn. Det funkar ju! Sen självklart syster och ett par vänner förstås.
 
Alex somnar med sin blick djupt i min. Lilla ungen. Vilken kärlek! 
 
Sov på min arm! Natten gömmer
Under sin vinge din blossande kind
Lycklig och varm snart du drömmer
Flyr mig i drömmen som vår flyr vind
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Inga nya nattskor än

 
Hade ju "sett fram emot" den här dagen när vi skulle till ortopeden med Alex händer och fötter. Nya nattskor hade suttit fint. De åker ju som sagt av och är krångliga att få på. Och är säkert felinställda. Verkar så när man är inne på andra forum och facebookgrupper. Någon blev väldigt bekymrad när jag la upp en bild på hans gulliga skor...."Var har ni fått de där ifrån...det är alldeles för brett mellan!" De ringde hur som helst från Astrid och ställde in pga sjukdom. Suck.
 
Så redo att åka efter tupplur ute i vagn fick vi tänka om. Skönt i och för sig att byta ut bilåkning mot en sväng ner till fotbollsläger och Hampus istället. Och pappa tränare. Och alla fotbollskillar som tycker Alex är såååå söt och cool. Det är som att ha en hundvalp med sig. Killarna kommer springande och vill träffa Alex och har massa frågor. Roligt att 12-13 åringar är så intresserade. Säkert spännande att han är från ett annat land och har en annan bakgrund än deras egnas syskon. Vi är ju ganska öppna och har inget emot att berätta. Många frågor är intressanta och förmodligen kommer vi få fler framöver. Inskolning på förskola, i skolan osv. Och så småningom från Alex. När börjar man prata om det, brukar vi fundera på. Lär ju komma naturligt. Än så länge väntar vi på att han ska säga sitt första ordet. Hampus första var hejdå "äddå". Spännande. Det får ta sin tid. 
 
Allt får ta sin tid. Fingrarna känns inte heller bråttom. Han beter sig som att han hade tio fingrar så allt funkar. M e n nattskorna vill jag ha nya nu! Han går, klättrar runt och springer hela tiden. Men vi vill ju att han ska få bästa behandlingen så att det fortsätter framåt.
 
Alex är en glad och obekymrad kille och det ska han få vara. Hoppas på att han inte behöver fler gipsperioder. Kan inte se den här killen sitta gipsad....ingen fara men vore onödigt om det går att förhindra med rätt skor, kanske även på dagen.
 
Pratade in ett meddelande och bad dem ringa för ny tid. Ingen har ringt. Kommer tjata. 
 
 
 
 
 
 

Vi pratar hela tiden

Vanligaste frågan är om vi förstår varandra. Om han säger något och på vilket språk. Har inte tänkt på att vi inte skulle förstå varandra vid det här laget men det är klart att egentligen är det ju inte säkert. Men det känns så. Han är ju bebis (eller nästan för han har ju blöja och pratar gaga) så pratar ju som en. Vissa har ju världens ordförråd i den här åldern men långt ifrån alla. Och han uppvuxen på barnhem och nu bytt språk. Men i alla fall, han pratar. Säger massa ord och läten. Men inget vi kan säga är hans första svenska ord. Gäääh är nog det han använder mest. I alla möjliga sammanhang. Men även samma "ord" varje gång vi leker tackleken, ett kort "aaaah" på utandning. Tack. Börjar också prata längre haranger och tittar samtidigt väldigt menade på oss. Ser klok ut och bestämd. Han pratar och berättar något. Tycker saker.
 
Alex är ganska tydlig med vad han vill. Gungan som Daniel har satt upp ute visar han ofta att han vill sitta i. Skuttar ditåt och tittar på oss, ler, pratar. Gung gung!
 
Han är social. När vi träffar vänner och familj myser han. På sitt vis. Blir sprallig och är glad. Vi har ju försökt ta det lugnt hemma så mycket som möjligt för att göra det tryggt och tydligt för honom att vi bor här. Tillsammans. Den låååångdragna förkylningen vi alla haft...har....har haft..har igen har ju gjort saken enklare och alldeles naturlig. Hemma mycket! Puh vilken segdragen bacill. Det har varit saker vi verkligen inte velat missa så det har vi gjort med hjälp av diverse apoteks- och hälsokostprylar. Läger, skolavslutning, studentfirande, födelsedagar....Men det har nog i och med det blivit lagom mycket flängande. Alex har kopplat ihop oss nu. Han blir till exempel jätteglad när någon varit iväg och kommer hem igen. Inte lika cool utan kommer springande och ler mer hela ansiktet. Säger massa glada kloka saker....
 
Hampus är förstås borta lite mer. Skola, kompisar, fotboll. Är ju naturligt och som det ska vara. De är verkligen bröder. Men med många år mellan. Mycket gos och bus. Fina.
 
Kram
 
 
 
 
 
 
 
 

Mer och mer Alex

Trodde att man kanske börjat vänja sig vid tempot. Har inte alls känt mig lika slut i kroppen de senaste två, tre dagarna. Kom på varför nu ikväll. Har själv börjat känna av familjens förkylning och Alex somnade med 39 grader och halsont (verkade det som) härom kvällen plus hade ju kvällen innan vaknat och gråtit, frusit och kräkts. Han har ju förstås dragit ner på tempot eftersom han också varit halvdan. Det har inte märkts så mycket i övrigt förutom att vi haft snorpapper redo i varenda vrå. Och att mat inte är lika poppis. Lugnare och mer reflekterande. Helt naturligt också att ibland stanna upp och känna efter. Är det så här nu. Det här är min familj. Jag tycker om dem.....
 
Det är nog också Alex. Men ikväll var energiknippet Alex tillbaka!
 
Hampus har varit sjuk i över två veckor nu. Inte orkat mycket alls, fått lov att alvedona sig för att inte missa prov och klassens sista läger tillsammans inklusive Gröna Lund (Herregud vem vill missa det!?) för att sen bli sjukare (tyvärr men såklart). Hur som helst så fick han ett bakryck ikväll (många avsnitt Hela Sverige, kändisar och alla bakar har rullat här hemma i sjukstugan). Daniel stack iväg och tränade fotbollskillarna, men en kortare variant eftersom han skar sig i fingret strax innan och fick därför bara mellanlanda på fotbollsplan för att därefter åka in och limma ihop fingertoppen. Ok, vi som var kvar hemma lagade färdigt Daniels påbörjade middag, åt, matade och skar upp till Alex, diskuterade glutenfria kakrecept, röjde undan, lånade bakpulver hos en av snälla grannarna, spelade hög Spotifylista o c h såg samtidigt till att en av oss höll sig vid liv och oskadd. Alltså: Alex tempo när han klättrade upp och ner i soffan, testade olika sätt och riktningar att ta sig ner från korgstolen, kelade med katten överdrivet kärleksfullt, slängde ut skor och balsamtuber genom Knuts lucka, badade kattens mus i samma katts vattenskål och samtidigt passade på att plaska ut vattnet på golvet, för att halka runt och snubbla i vattenpölen fick mig att inse att jag inte vant mig. Det har bara varit en annan,lite lugnare Alex. Nu, igen spralliga, fnittrande, gungande till vår skönsång och tempo tempo-killen. Mysigt att börja se fler sidor. Mysiga på olika sätt. Är så spännande och vi har så mycket framför oss att upptäcka hos varandra och som familj. 
 
Hoppas på att vakna med mindre kli i näsa, hals och tungt huvud som nu ikväll. Och fler friska i huset. Sova och ladda nu. Och fortsätter hetsäta förkylningsgrejer från hälsokost. Ny dag i morgon. Natti!