familjthell.blogg.se

Hampus förkyld och hostig, Daniel likadan. Host host (med prickar över blir det höst höst...hm). Somnade själv till slut men vi vaknade snart av en väldigt gråtande Alex. Brukar ibland komma små korta gnäll på natten men nu. Alex grät, skrek, skakade, var rödblossig och typ sov samtidigt. 

 

Ett helt normalt beteendet för en liten kille som är på väg att bli sjuk. Skillnaden är att vi inte förstår varandra. Språket alltså. Det känns som att vi gör det men inte i den här situationen. Gunga, sjunga, klappa. Ge alvedon som är asäcklig och behöver kräkas upp direkt (köpt rumpalvedon nu). Blir dusch för både honom och mig. Plask plask glad igen men skakar tänder och fryser. Alex skrattar hysteriskt när jag visar honom i vår spegelbild hur han kan göra förför att harkla sig (lite rosslig). Såå roligt! Ok lite hängig men sig själv igen. Skönt! Daniel får äran att tvätta badrumsmattan och pyjamas som använts som spypåse. Hampus vaknar, är hängig och undrar var som händer. Tänk att vi sluppit gråt och jobbiga nätter. Så här kunde det ha varit mycket mer, antar jag.

 

Alla somnar om till slut. Bestämmer oss för att Hampus får sovmorgon så att han orkar närmaste två dagar som innehåller skola, nationella prov som ska tas igen, klassläger inklusive grillning på stranden med föräldrar, övernattning och Grönan! 

 

Är inte förespråkare av Alvedon men på morgonen vaknar Hampus med halsont och är sänkt. Alex verkar pigg. Daniel och Hampus hostar vidare. Honungsvatten, smoothie, ägg och Alvedon hjälper även om det blir en sen start på skoldagen. Han kämpar sig iväg. Missade ju massa prov när vi var i Kina och klasslägret i höstas. Nu VILL han vara med! Och proven måste göras. Kämpa på!

 

Iväg till Sashsska i Nacka för rutinundersökning som man gör på adopterade barn. Vi börjar med halsprov, näsprov, rumpprov och lite klämma på mage, pung och annat. På fredag och måndag fler prover och undersökningar. Läkare och provsköterska var alldeles underbara och märkte att han varit med om en del kanske lite bryskare provtagningar. Hade bra koll på adopterade barn. Det är en viss skillnad.  Lugnt och fint nu. Alex var ändå inte nöjd. Gubben. 

 

Vi pratade en del om Peking med provsköterskan. Hon hade också varit där hos vänner i april. Tyckte det var ogästvänligt och kände sig på ett negativt sätt uttittad. Eh? Vi tyckte kineserna var tillmötesgående och hjälpsamma. Använde till exempel översättningsappar på flera restauranger om de varken hade engelska menyer eller bilder. Vi löste det och det var kul och inte något problem. De stirrade men berättade samtidigt varför. Vi (=Hampus) var ju så snygga. Vi (=familjen) var så fantastiska som skulle/hade adopterat ett kinesiskt barn (?), vi skulle vara med på familjefoton som någon form av souvenir (vi fotade dem tillbaka) osv...Kanske vi som är konstiga men de v a r trevligt både i Peking och Nanning. Tänk vad olika man kan uppleva en plats...

 

I alla fall, senare i juni blir det även ögonläkare (han skelar lite) och förstås ortopeden för fötter och händer. Men vi börjar här. 

 

I dag är det förresten World clubfoot day. Bild på Alex nattskor bifogas därför.

 

Kram