familjthell.blogg.se

Ligger i sängen och blickar ner mot fotändan där barnsängen står. Känns så overkligt och trodde aldrig vi skulle få uppleva känslan igen. Att få möjligheten att få barn är verkligen inget man ska ta för givet, men man gör det lätt. Vi liksom säkert många andra trodde det skulle vara enkelt och det var det första gången när vi fick Hampus. Men sen, vilken jobbig resa. För mig som man var det enbart mentalt jobbigt men för min stackars fru Veronica att även trycka i sig hormoner och annat var det dubbelt så tufft. Den perioden var bland det tuffaste, som vi genom vänner, familj och stor portion humor tog oss igenom. Att kunna skoja om händelser även när det är tufft är nog den viktigaste delen att ha med sig. Tex skrattat mycket åt vad polisen tänkte som stoppade mig, då de hade körkortskontroller och ställde frågan om den bruna papperspåsen under armen. Tror inte att mitt svar "spermier" var det de förväntade sig. 

 

Nu efter alla år som vi kämpat, funderar man "varför tog vi inte beslut om adoption tidigare". 

Det känns så himla rätt, och jag bara längtar efter att få träffa vår son. Alla tre har redan tagit Alex till våra hjärtan. Tänk han finns där på andra sidan. Vi vet att de visat bilder på oss, hans barnstol och en gruppbild av oss fyra (Alex är med genom att vi håller Ipad med hans foto). Undrar vad han tänker och om han kan förstå. 

 

Vi tränar på lite kinesiska, men känns lite vanskligt, kan ju lätt bli fel då de har fler nyanser än oss.

 

Tankarna bara flödar, känslorna bara bubblar och jag är lika fånigt stolt nu som när vi fått Hampus och tror att alla vill se på bilderna lika länge och ofta som jag gör. Tror vi sett filmen när han skrattande springer stapplande på lekgården minst 100 ggr

 

näe dax att släppa skrivandet och sova lite