Idag har det gått en månad sedan vi fick varandra
Stor dag idag, är exakt en månad sedan vi fick se varandra, kramas och busa tillsammans alla 4. På ett att känns det som igår och på ett annat sätt som en evighet sedan. Allt känns så naturligt som om Slex alltid funnits här, samtidigt är känslorna som bolmade upp när vi fick honom så starka minnen än.
Man märker för varje dag att han känner sig hemma och söker oss när han vill ngt. Skiner upp och kommer springande efter en kram. Vill hålla handen om det är mycket folk osv. Men även lite mer av den busiga har kommit fram, testar att klappa bilen fast pappa sagt nej osv. Så mysigt ( påminn mig inte den dagen han klappat bilen med sten bara :))
Även om 3 av 4 är hängiga ( Veronica frisk) så har dagen bjudit på bus och skratt om än med än trött Alex som tydligt markerade att han ville sova strax efter 19. Somnade direkt när vi la ner honom och vi kommenterade att vad skönt att han somnade så lätt med tanke på att han är hängig. Tjohejdu det skulle vi aldrig sagt. Efter 45 minuter vaknade han, storgråtande, snorig och lite varm. Vi tror att han har ont halsen om vi tolkar hans signaler rätt. Så i med alvedon och kramar och mycket tröst. Nu är han lite mindre varm, gråter inte men är dock vaken. Så får se hur den här natten blir. En sjuk Alex, en sjuk och helt slut Hampus som levt på alvedon igår och idag.
Bubblet kan vi ta en annan dag, och ett par tuffa nätter är ngt vi enkelt kan hantera. Får så mycket kärlek av varandra alla 4.
Imorgon är det dax för fortsättning med läkarbesök för Alex, som nog blir tufft för lilleman med en del blodprover osv.
Kram
Så fin kille!