familjthell.blogg.se

Hade ju "sett fram emot" den här dagen när vi skulle till ortopeden med Alex händer och fötter. Nya nattskor hade suttit fint. De åker ju som sagt av och är krångliga att få på. Och är säkert felinställda. Verkar så när man är inne på andra forum och facebookgrupper. Någon blev väldigt bekymrad när jag la upp en bild på hans gulliga skor...."Var har ni fått de där ifrån...det är alldeles för brett mellan!" De ringde hur som helst från Astrid och ställde in pga sjukdom. Suck.

 

Så redo att åka efter tupplur ute i vagn fick vi tänka om. Skönt i och för sig att byta ut bilåkning mot en sväng ner till fotbollsläger och Hampus istället. Och pappa tränare. Och alla fotbollskillar som tycker Alex är såååå söt och cool. Det är som att ha en hundvalp med sig. Killarna kommer springande och vill träffa Alex och har massa frågor. Roligt att 12-13 åringar är så intresserade. Säkert spännande att han är från ett annat land och har en annan bakgrund än deras egnas syskon. Vi är ju ganska öppna och har inget emot att berätta. Många frågor är intressanta och förmodligen kommer vi få fler framöver. Inskolning på förskola, i skolan osv. Och så småningom från Alex. När börjar man prata om det, brukar vi fundera på. Lär ju komma naturligt. Än så länge väntar vi på att han ska säga sitt första ordet. Hampus första var hejdå "äddå". Spännande. Det får ta sin tid. 

 

Allt får ta sin tid. Fingrarna känns inte heller bråttom. Han beter sig som att han hade tio fingrar så allt funkar. M e n nattskorna vill jag ha nya nu! Han går, klättrar runt och springer hela tiden. Men vi vill ju att han ska få bästa behandlingen så att det fortsätter framåt.

 

Alex är en glad och obekymrad kille och det ska han få vara. Hoppas på att han inte behöver fler gipsperioder. Kan inte se den här killen sitta gipsad....ingen fara men vore onödigt om det går att förhindra med rätt skor, kanske även på dagen.