familjthell.blogg.se

Så kom den stora dagen, då vi fick träffa Alex och formellt "låna" honom. Imorgon kommer vi skriva på formella dokument och då kommer ni alla få se honom på bild.

 

Vi blev hämtade strax efter 14:00 och körda till myndighetshuset, virriga och nervösa klev vi hur bilen efter ca 15 minuters färd. Tror vi alla tre kände stundens allvar, det var nu det skulle ske. Visas in på några bänkar och får ett papper att kontrollera om uppgifterna stämmer. Mesans vi gör det ser vi två kvinnor komma gående med ett barn. Och ja ni gissar rätt, där kom de med vår Alex, dock inte till oss utan de gick in i ett rum. Han skrattade, busade och sprang omkring med dem. Själv rann tårarna nedför kinderna av att se honom.

 

Efter en liten stund, blev vi invisade i ett rum där vi skulle prata med direktören. Kvinnan tittade formellt på oss men samtidigt med en stor värme. Efter lite olika löften och påskrifter kom så stunden, Alex fick träffa oss för första gången. Satt som förstelnad och med tårar på kinderna hälsade jag glatt. Hampus och Veronica var lika tagna och efter bara en liten stund var vi ett helt naturligt inslag i hans liv. Alla tre fick hålla i honom, han skrattade och busade med oss.

 

Efter ytterligare en stund kom den formella fotografen, samtidigt fick jag en näsduk och några värmande ord.

 

Bilresan hem satt Alex i Hampus knä, barnstolar existerar inte dessvärre. 

 

Klockan är nu snart 21:45 och han sover sedan 15 minuter med sin nattskena för fötterna, som annars inte märks av. Hotellet har bjudit stunder som mys, tittut, bok, badlek med storebror, mat i restaurangen och mycket kärlek. När vi kom in på rumet efter att vi fått honom, höll jag och Veronica bara om varandra och grät floder av glädje, efter 10 år är han här, vår andra prins.

 

kram till er alla