familjthell.blogg.se

Trodde att man kanske börjat vänja sig vid tempot. Har inte alls känt mig lika slut i kroppen de senaste två, tre dagarna. Kom på varför nu ikväll. Har själv börjat känna av familjens förkylning och Alex somnade med 39 grader och halsont (verkade det som) härom kvällen plus hade ju kvällen innan vaknat och gråtit, frusit och kräkts. Han har ju förstås dragit ner på tempot eftersom han också varit halvdan. Det har inte märkts så mycket i övrigt förutom att vi haft snorpapper redo i varenda vrå. Och att mat inte är lika poppis. Lugnare och mer reflekterande. Helt naturligt också att ibland stanna upp och känna efter. Är det så här nu. Det här är min familj. Jag tycker om dem.....

 

Det är nog också Alex. Men ikväll var energiknippet Alex tillbaka!

 

Hampus har varit sjuk i över två veckor nu. Inte orkat mycket alls, fått lov att alvedona sig för att inte missa prov och klassens sista läger tillsammans inklusive Gröna Lund (Herregud vem vill missa det!?) för att sen bli sjukare (tyvärr men såklart). Hur som helst så fick han ett bakryck ikväll (många avsnitt Hela Sverige, kändisar och alla bakar har rullat här hemma i sjukstugan). Daniel stack iväg och tränade fotbollskillarna, men en kortare variant eftersom han skar sig i fingret strax innan och fick därför bara mellanlanda på fotbollsplan för att därefter åka in och limma ihop fingertoppen. Ok, vi som var kvar hemma lagade färdigt Daniels påbörjade middag, åt, matade och skar upp till Alex, diskuterade glutenfria kakrecept, röjde undan, lånade bakpulver hos en av snälla grannarna, spelade hög Spotifylista o c h såg samtidigt till att en av oss höll sig vid liv och oskadd. Alltså: Alex tempo när han klättrade upp och ner i soffan, testade olika sätt och riktningar att ta sig ner från korgstolen, kelade med katten överdrivet kärleksfullt, slängde ut skor och balsamtuber genom Knuts lucka, badade kattens mus i samma katts vattenskål och samtidigt passade på att plaska ut vattnet på golvet, för att halka runt och snubbla i vattenpölen fick mig att inse att jag inte vant mig. Det har bara varit en annan,lite lugnare Alex. Nu, igen spralliga, fnittrande, gungande till vår skönsång och tempo tempo-killen. Mysigt att börja se fler sidor. Mysiga på olika sätt. Är så spännande och vi har så mycket framför oss att upptäcka hos varandra och som familj. 

 

Hoppas på att vakna med mindre kli i näsa, hals och tungt huvud som nu ikväll. Och fler friska i huset. Sova och ladda nu. Och fortsätter hetsäta förkylningsgrejer från hälsokost. Ny dag i morgon. Natti!